Rooibos (rött te)

Rooibos kommer från Sydafrika och kallas ofta ”rött te”, men det är inte bladen från den vanliga tebusken som används. Rooibosbusken heter Aspalathus linearis på latin och därför är kanske örtte en mer korrekt benämning på denna dryck. (Eller har du ett bättre förslag?)

De torra bladens doft påminner om saft på röda bär. Drycken har en söt och fruktig smak som även den för tankarna till röda bär eller frukter. Smaken är ganska mild och teet blir inte beskt även om det får dra länge. Det beror på att rooibos inte innehåller lika mycket antioxiderande polyfenoler som äkta te från tebusken.

Till skillnad från vanligt te innehåller inte heller rooibos något uppiggande koffein, och eftersom att det är koffeinfritt kan det med fördel drickas på kvällen. Det sägs att rooibos är bra mot sömnsvårigheter. Teet sägs också kunna lindra mot besvär som allergier, astma, kolik, hösnuva och eksem. Vetenskapen har dock ännu inte kunnat bevisa några sådana effekter.

Rooibos uttalas rojboss med betoning på den första vokalen. Ordet kommer från afrikaans och betyder ”röd buske”. Och det som är karakteristiskt för detta te är också just dess röda färg som är ett resultat av oxidering. Man använder både buskens blad och dess stam.

Världens mest kända rooibosdrickare är kanske Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå. Hon är en privatdetektiv som löser en massa svåra fall och dricker samtidigt mängder av rooiboste.

Aspalathus linearis

Rooibosbusken Aspalathus linearis är egentligen ingen ört utan tillhör baljväxterna (ärtväxter). Den kan bli upp till 1,5 meter hög och växer bara naturligt i bergsområdet Cederberg i Sydafrika. Där trivs busken i den sandiga jorden och det speciella klimat som råder på platsen. Somrarna är mycket heta och vintrarna är relativt blöta och kyliga. Uppe bland bergstopparna kan det också ibland snöa.

Rooibosbusken överlever de heta somrarna tack vare att dess rötter når djupt ner i marken där fukten finns. Bladen som är gröna och barrliknande blir ca 3–4 cm långa. På våren blommar busken och då slår små gula blommor ut, vilka var och en bär på en liten frukt. Under Sydafrikas sommarmånader januari, februari och mars skördas rooibosbusken för att bli te eller kosmetika.

Rooibos historia

Odling av rooibos kom igång på 1930-talet, men den har sedan länge använts i Sydafrika som medicinalväxt av ursprungsbefolkningen Khoisan. Under 1700-talet spreds också kunskapen om växten till Europa. Det var den svenske läkaren och botanisten Carl Peter Thunberg som fick vetskap om rooibos under ett besök i Sydafrika. Det var också han som år 1772 gav växten dess latinska namn Aspalathus linearis.

Nästan tvåhundra år senare (1968) upptäckte Annique Theron att rooibos lindrade hennes barns kolik och sömnsvårigheter. Hon utforskade växten närmare och spred sedan sina nyvunna kunskaper i boken ”Allergies: An Amazing Discovery”.

Under 1994 lyckades Annique Theron dessutom att varumärkesskydda det generiska namnet rooibos på den amerikanska marknaden samt några andra länder. Företag som ville sälja rooibos fick således betala en royalty till hennes företag Forever Young (Pty) Ltd. Detta har under åren givit upphov till långa och kostsamma domstolstvister, men nu har man dock nått en uppgörelse och patentet har upplösts. Därför är det numera fritt fram att använda benämningen rooibos även i USA.

På grund av det ökade intresset för hälsokost och rooibos under de senaste åren har också en icke oxiderad variant utvecklats som kallas grönt rooiboste.

Näringsinnehåll i rooiboste

En kopp rooiboste på 20 cl innehåller följande mängd näringsämnen.

Ämnen Mängd
Fluor 0,22 mg
Järn 0,07 mg
Kalcium 1,98 mg
Kalium 7,12 mg
Koppar 0,07 mg
Magnesium 1,57 mg
Mangan 0,04 mg
Natrium 6,16 mg
Zink 0,04 mg
Källa: V-Sell

Kvalitet

Enligt Rooibos Limited som är den största leverantören av rooibos, ca 50–60 procent av världsmarknaden, kvalitetskontrolleras produkterna noggrant innan de kommer ut i butik. Detta görs för att säkerställa att teet håller en hög och jämn kvalitet.