Puer

Pu’er (stavas oftast pu-erh på engelska) är den vanligaste tesorten i kategorin ”mörkt te”. Teet har fått sitt namn från en stad i sydvästra Kina i Yunnanprovinsen som heter just Pu’er.

Teet har en historia som sträcker sig över 1700 år tillbaka i tiden. Det finns numera elva distrikt som odlar bladen, men teet bearbetas och produceras i Pu’er. Det lagras i flera år för att utveckla sin speciella smak, liksom man gör med ett gott årgångsvin.

De teblad som används till pu’er kommer från de gamla och bredbladiga tebuskarna som växer i Yunnan, så kallade daye (stora blad). Bladen tillåts oxidera en stund för att sedan antingen torkas eller pressas ihop till kakor.

Därefter är det dags för lagringen innan det är klart att konsumeras. När det lagras startar en fermenteringsprocess som pågår i en mycket långsam takt. Teet blir svart till färgen och utvecklar en jordig och kraftig smak. Ibland lagras pu’er i grottor insvept i bambu.

Pu’er har en lång eftersmak och klarar att bryggas flera gånger. I Kina kallas teet också Dianqingcha (Yunnans blå te).

Är Pu’er nyttigt?

Den utdragna fermentering som sker under den långa lagringen påstås ge teet unika medicinska egenskaper. Därför användes det tidigare som medicin i Kina.

Pu’er innehåller dock ungefär lika mycket antioxidanter som oolong och grönt te. I djurstudier har man kunnat se att både oolong och pu’er minskar mängden av triglycerider hos möss mer än grönt och svart te. När det gäller att minska det totala kolesterolet tycks pu’er och grönt te vara mest verksamt.